I förgrunden: Manoj Baypayee och Nawazuddin Siddiqui

(Nedanstående text skriven 2013-12-08)

Ett välgjort och välspelat historiskt drama om hur det väpnade upproret mot britterna tog fart uppe i Brittiska Indiens
nordöstra hörn, i Chittagong, Bengalen i april 1930 och om de som startade resningen. Alla namn i filmen har före-
kommit i verkligheten och i filmens slut tar man, med stark effekt, in bilder på den verklige, åldrade Jhunku Roy och
vi får höra hans röst samt en kort redogörelse för de andra upprors-männens/kvinnornas öde.

Filmen startar 1939 med att en man flyr genom en by med brittiska soldater och deras indiska hantlangare i hasorna.
Han gömmer sig i en tunnel och hans namn är Jhunku Roy (vuxne Jhunku spelad av Vijay Varma), och efter detta intro
följer hans flashback om hur det hela startade 1929 med anti-brittiska demonstrationer arrangerade av respekterade
skolläraren Surya Sen (alltid briljante Manoy Baypayee).
Unge Jhunku (Delzad Hiwala, också utmärkt) är en grabb i 13-14 årsåldern från en välbärgad medelklassfamilj med
goda kontakter med den lokala brittiska överhögheten, och med planer om juriststudier i England för grabben.

Men, han dras in i kretsen king master Surya och hans anhängare, där Nirmal (Nawazuddin Siddiqui) kan nämnas.
De börjar med små attentat, bl.a mot den lokale plågoanden och torteraren Johnson för att sedan i april 1930 utföra
en väpnad attack mot en vapendepå utanför Chittagong. Gerillakrigföring följer och 1932 stormar man stadens vita
klubb, The European Club och dödar bl.a filmens Bad Guy, den rödhårige polischefsbritten Johnson.
Utanför klubben ståtar en skylt som anger " Dogs and indians are not allowed " .... aaah, vi europeer har sannerligen
charmat världen under våra brutala plundringståg i andra världsdelar.

Long live the Revolution ! Eller har den indiska inte startat än ?

Fast just Indien skall väl inte ta till brösttonerna då man ännu idag, som handelspolitisk världsmakt och med en rymd-
sond i detta nu på väg mot Mars, i praktiken (om inte lagmässigt) omhuldar sitt "stolta" kastväsende där lågkastiga
och daliter behandlas vedervärdigt om inte rentav som slavar. Inget stinker värre än indisk överklass .... brrrr, ryys.
Ibland avslöjar sig den normalt så i samhällsfrågor progressiva Bollywood-filmindustrin vad gäller sakernas sorgliga
tillstånd. Som t.ex i filmen Phoonk där hushållerskan till huvudrollens riking får sova på en handduk på köksgolvet och
detta anses fullt normalt. Aaah, blott Indien högkastigt avskum har. Naxaliterna kanske inte har så fel ändå.
OK, ursäkta denna utvikning, men indiens stolta svansföring trots behandlingen av sina pga lågkast- eller icke-kast
olyckligt lottade medborgare är så oerhört provocerande och en käpphäst för mig.

Nåväl, ledaren Surya Sen tillfångatas och avrättas 1933 och Jhunku sänds till en straffkoloni på Andamanerna varifrån
han frisläpps 1939, och återvänder hem där han återupptar revolten varpå vi är tillbaka i filmens inledning.
widescreen 2.35:1, 5.1 hindital med subs, 1 h 45 min

Back