Anurag Kashyap! Lägg det namnet på minnet för han har likt Orson Welles en gång i tiden med sin Mercury Theatre-ensamble skapat en ny typ av (Bollywood-) film
med en kärna av industrins absolut intressantaste karaktärsskådisar. Kay Kay Menon, Deepak Dobriyal, Aditya Shrivastav, Mahie Gill m.fl. He's the leader of the pack
just nu helt enkelt, han bryter barriärer i sättet att göra film på i Bollywood. Det vibrerar av begåvning. Black Friday, Dev D. båda på gränsen till mästerverk och Gulaal
är ett klockrent sådant.
Ram Gopal Varma var också en förnyare av indisk film med sina Satya och Company och hans "familjs" produktioner hade man också stora förhoppningar på, men han
trashade ur och har oftast producerat och gjort skräp de sista åren. Kashyap å andra sidan har fört upp bollywoodfilmen på en ny nivå och det bästa är att han verkar ha
inspirerat andra yngre regissörer och manusförfattare i detta "nya" sorts djärva filmskapande. Det är bara att hoppas på att han inte får storhetsvansinne (vilket väl Varma
fick?), att han aldrig kompromissar i sin konstnärliga strävan, att han inte låter sig slukas av pengarna och kommersialismen i branschen och t.ex väljer en flinande deodorant
som obegåvade kändisungen Ranbir Kapoor eller någon imbecill popstjärna till en huvudroll.

Indiska städer som Mumbai (tidigare Bombay) drabbas av och till av upplopp där hinduer och muslimer av religiösa/kulturella skäl ger sig på varandra med mord, våldtäkter
och ödeläggelse som resultat. I december 1992 och i januari 1993 drabbades muslimerna i Bombay av sådana attacker och denna film handlar om den hämnd som utövades
genom bombningarna den 12 mars 1993, på den 17e dagen av Ramadan. Redan i filmens början smäller bomberna av, vid börshuset, i bilar, bussar etc. Över 300 människor
dödades och 1600 skadades. Hämnd. En mänsklighetens återvändsgränd (utom när vissa 2 länder utövar den, då jublar västvärlden) och samma dag som jag skriver detta
har en bomb dödat en massa människor på Moskvas flygplats i en förmodad hämnd för ryssarnas Tjetjenienkrig.
Vi får sedan i 5 olika kapitel följa polisens arbete med utredningen, med anhållanden, förhör och jakten på de flyende attantatsmännen. Utredningen leds av polisinspektören
Rakesh Maria (som vanligt en fenomenal Kay Kay Menon) och en av de desperata bombmännen vi får följa är Badshah Khan (Aditya Srivastav, också han väldigt bra).
Organisatören av dådet, Tiger Memon (Pawan Malhotra) flydde redan dagen innan explosionerna till Dubai och sen ev. till Pakistan? Något som förnekades, och i denna
dokumentära film om verkliga personer och händelser får vi även se verkliga nyhetsbilder från 1993. Det tog över ett decennium innan domarna föll mot de gripna
Anamorfisk widescreen 2.35:1 hindi med engelsk text 5.1 eller 2.0, 164 min, inget extramaterial. Bildkvaliteten sådär, ingen toppenutgåva, dock ingen logga i bilden

Back