(Janis Carter - Good as Bad Rich Girl, från nätet)

Fyra filmer (2 på varje disc) i fina nya transfers i Sony - Columbia Pictures trevliga serie, där man i Vol. 1 bjöd på Evelyn Keyes, Lizabeth Scott och Gloria Grahame.
Denna vol. 2 i serien drar igång med den bortglömda Film Noir B pärlan, kanonrullen:

Night Editor
från 1946 i regi av Henry Levin

Vi befinner oss på en nyhetstidnings nattredaktion och en av gubbarna drar i flashback den sorgliga historien om den olyckliga kriminalsnuten Tony Cochrane (träaktige
William Gargan). En familjefar med musig fru (Jeff Donnell) och barn, han ser tröttare och tröttare ut och tycks alltid arbeta över på kvällarna och har eg. ett förhållande
med den förmögna societetskvinnan vackra Jill Merrill (en helt suverän Janis Carter) som är gift med en äldre miljonär.
En kväll när de sitter parkerade i bilen vid stranden för lite hångel ser de ett annat par köra upp framför dem (på "lovers lane") och de ser mannen slå ihjäl kvinnan med ett
vertyg
. Tony tänker gripa den flyende mannen men stoppar när han tänker på skandalen som skulle följa om hans förhållande med Jill skulle bli känt. Men den dödade är
miljonärskan Elaine Blanchard, polisen sätter in allt de har i jakten på mördaren och Tony känner sig allt olustigare då amoraliska Jill varit bekant med den döda och också
känt igen mördaren, bankmannen Loring (Frank Wilcox) och inte har en tanke på att ange honom för polisen "det var en snygg karl det, helt i min smak".
Dåliga birollsskådisar men stele Gargan är åtm. OK, Wilcox är bra och Janis Carter är sensationellt underhållande som genomrutten Bad Girl of Film Noir. Kanon noir!
4:3 black & white mono engelskt tal med 2 separata textspår (ett för hörselskadade)

Andra filmen på disc 1 är One Girl's Confession från 1953 skriven, producerad och regisserad av Hugo Haas:

Ett mycket charmigt Feel Good sort of kriminal-drama-skröna om en ung kvinnas drömmar, liv och motgångar med den underbara Cleo Moore i huvudrollen

(Cleo Moore, fattigmans Marilyn Monroe sägs det; bild hämtad från nätet, men jag föredrar Cleo 7 dar i veckan)
Yppiga blondinen Mary Adams (Moore) lever ett hundliv, hon sliter och släpar som servitris och städerska på ett flottigt hak. Hon ger igen på slavdrivaren-smugglaren
och stjäl ett skrin med 25 000 USD, gömmer pengarna, erkänner för polisen och sitter av 3 år i fängelse. När hon släpps ut efter repan får hon åter jobb som servitris,
nu åt korthajen och restaurangägaren Dragomir Damitrof (Hugo Haas själv, utmärkt) och möter fiskaren Johnny. När vågar hon börja använda sina gömda pengar?
Nej, Cleo Moore är ingen Femme Fatale eller ens särskilt Bad ist. är hon en mycket likeable fast tuff tjej. Tveksamt om denna film är Noir, men mycket bra är den
4:3 black & white mono engelskt tal med 2 separata textspår (ett för hörselskadade)
Extramaterial: kortfilmen Remember to Live 1954 i regi av James Neilson ca 22 min med Cleo Moore, Barbara Hale och Dane Clark. Joe återvänder från Koreakriget
och försöker återuppta sitt måleri, uppvaktas av Barbara Hale och irriterande unge samt går ut med slampiga modellen Lana. Allt är uruselt med denna trista kortfilm -
utom Cleo Moore förstås som är bra i sin lilla roll. Judy Nugent som ungen Kathy kan vara den mest irriterande barnroll jag sett, och då har man sett mycket
original theatrical trailer och diverse Columbia classics trailers

Disc 2 innehåller dels - Women's Prison från 1954 i regi av Lewis Seiler, ett WIP drama och ej eg. Film Noir där Ida Lupino är bra som störd och alltför hård vaktchef.
Vane kåkfararen Brenda (Jan Sterling) och hemmafrun Helene (Phyllis Thaxter) dömd för trafikdråp, anländer till kvinnofängelset som styrs med järnhand av känslokalla
Amelia van Zandt (fina Ida Lupino som helt dominerar denna film). Bland internerna finns Cleo Moore som Mae och Audrey Totter som Joan. Männens fängelse ligger
strax intill och när Joan's likaledes dömda make Glen (Warren Stevens) smiter in på kvinnoavdelningen för en träff och Joan sen blir gravid, bryter helvetet löst. Amelia får
ultimatum av fängelsechefen att ta reda på hur det går till och hon lägger inga fingrar emellan. Det är meningen att Lupino's hårda vaktchef Amelia skall vara The Bad Girl
här - alla mot Amelia! Kanske är det Lupino's skönhet som gör en ambivalent, men den osäkerhet och rädsla som speglas i hennes ögon gör att iaf jag känner lite för Bad
Amelia och den som förmodas vara The Good Guy, den dryge fängelseläkaren (Howard Duff) är en sadistisk bully när han vällustigt förnedrar henne. Men, kanske är det
Ida Lupino's skönhet som förvirrar mig, kanske är det hennes skådespelarbegåvning som vinner över den thespiskt mer begränsade träbocken Duff? OK film, ej mer
anamorfisk widescreen 1.85:1 black & white mono engelskt tal med 2 separata textspår + original theatrical trailer, och dels -

Over-Exposed från 1956 i regi av Lewis Seiler med Cleo Moore igen. Inte heller detta en eg. Film Noir utan mer ett melodrama med lite kriminalfilm mot slutet.
Lily Krenska (Moore) är återigen förbittrad över livets orättvisor (liksom i One Girl's Confession) och över att aldrig ha några pengar. När, hon efter att polisen gjort en
nattklubbsraid, ombeds försvinna från stan med nästa buss får hon nog. Hon övertalar den äldre fotografen Max att lära henne yrket och hon drar till NY för att göra
karriär som yrkesfotograf. Där möter hon journalisten Russ (träbocken Richard Krenna) och hon får jobb som Flashgirl på den eleganta men maffiasponsrade nattklubben
La Bamba och gör braksuccé. Tänker hon för mycket på pengar och sin egen mycket framgångsrika karriär ist. för att stanna hemma och tvätta Russ snuskiga strumpor?
Var det provocerande på 1950-talet med en kvinna som hårdhänt satsade på sin egen karriär? Läge för lite patriarkal sedelärande melodrama att lära kvinnor sin plats?
anamorfisk widescreen 1.85:1 black & white mono engelskt tal med 2 separata textspår + original theatrical trailer

Back