(Korean 2 disc DVD and text insert-sheet)

Absolut filmmästerverk om år 1400-1423 berättad i 8 olika tablåer, från rysk senmedeltid med knappast någon renässans än i sikte. I gloriöst svart och
vitt (utom just på slutet då ikonmålarens verkliga bilder visas i färg) och glöm blommande ryska ängar och rysk sommarhetta, här är det mestadels regn,
dimma, kyla och snö. Men det är makalöst visuellt vackert, det är det och inga misstag av perfektionisten Tarkovskij (ja, jag är barnslig men i historiska
filmer med vägar och bebyggelse spanar jag alltid efter traktor/bilhjul-spår, master, elledningar eller ett bilblänk el.dyl. men inget hittade jag, skönt).
Filmen handlar om munken och den berömde ryske kyrkomålaren Andrei Rublyov och hur han rör sig i staden Vladimirs omgivningar under 23 år och
tar upp ämnen som moral, ondska, avundsjuka, makt, konstnärens villkor och en struntsak som liv och död. Allt till en enastående stringent visuell stil med
stor skönhet - och atmosfär, man känner sig verkligen rent kroppsligen förflyttad till Ryssland och till inledningen av det 14e århundradet.

Filmen startar med ett märkligt intro och ett tidigt försök med en varmluftsballong för att sen övergå i den 1a tablån: År 1400 - Gycklaren, där munkbröderna
Andrei (Anatoly Solonitsin) ännu en ganska ung man, Kirill (Ivan Lepikov) och Danila har lämnat Andronnikovklostret och gett sig ut på vandring. I följande
tablåer får vi se hur Andrei anlitas av Theophanes greken för att utsmycka storprinsen Vassily Dmitrievich's (Yuri Nazarov) kyrka/katedral och hur detta
väcker avundsjukan i munkbrodern Kirills hjärta och till deras splittring.
Tablå nr. 4 - Högtiden. Året är 1408 och Andrei kommer under senvår/försommar till en ännu inte helt kristnad by och där ortsbefolkningen till såväl Andrei's
som maktens brutala underhuggares förtret både glatt och oskuldsfullt firar en kärleksfest under utövande av urgamla hedniska fruktbarhetsriter. "Obekymrade"
medborgare - alltid ett hot mot makten som med sitt repressions-medel religion kuvade/kuvar folk och gjorde/gör dem rädda. Ljuden, den säregna sången, ljus-
blossen och de nakna människorna i skogen, dessa scener är för mig helt oförglömliga. Filmmagi av en stor mästare. En liten utvikning:
Man fick en märklig känsla av något ursprungligt, något uråldrigt och kanske har vi det i oss ännu (vi nordbor i Europa iaf), ett minne av hednatidens tillvaro
lagrat i ett avlägset ställe i hjärnbarken, det är ju trots allt bara 800-900 år sedan vi kristnades här i norr och på sina håll alltså inte ens det. Ungefär (nåja) som
när jag var på en pub i södra Frankrike en gång. Det var människor i alla åldrar som firade någon högtid och sjöng baskiska sånger. Inte ett ord franska yttrades.
En märklig egenartad sång som inte lät som något annat jag hört. Äldre män, kvinnor och ungdomar och en sorts böljande melodi, med klang från havet och
samma märkliga känsla av något uråldrigt, kanske ett urspråk (iberiska?), och kanske en fest, ett firande som pågått sen urminnes tider. Baskien 1978 eller ryska
byn 1408 samma sak, man fick en egenartad positiv hemkänsla, av värme och glädje (och därmed inte sagt att basker skulle vara hedningar då förstås)

Sen följer Den yttersta domen (som namngett en av de svenska titlarna på filmen, en annan är Andrei Rublyev - ikonmålaren), attacken av tartarerna efter ett
prins-brodersvek, med mordorgier på staden Vladimirs befolkning. Efter grymheterna har Andrei tystnat, såväl rent fysiskt som konstnärligt och tagit hand om en
stum förståndshandikappad kvinna. Den fascinerande och avslutande 8e tablån heter Klockan och året har hunnit fram till 1423, efter tartarerna har pesten svept
fram i området och byar som kloster ligger öde och tomma. Munkfaderns son Boris (Nikolai Burlyaev?), bara en tonårsgrabb, lurar till sig jobbet att leda arbetet
i framställandet av en praktfull kyrkklocka till storprinsens kyrka/katedral. Men vet han verkligen hur man gör? Inte bara han utan hela arabetarlaget lär riskera liv-
hanken då storprinsen lagt ut en massa pengar och riskerar sin prestige inför utländska sändebud. Ett mirakel tycks inträffa, i vart fall det enda av eventuellt religiös
karaktär som den stackars munken stött på efter 23 års traskande i en uppenbart grym, nyckfull och gudlös värld och upplivad återupptar Andrei sitt måleri
.

Anamorfisk widescreen 2.35:1, 5.1 ryskt tal med engelsk text, nästan 3 timmar lång, 2 disc med filmen på 2 skivor. Extra: kort making of featurette med några
korta ord av Tarkovsky (engelsk text) och behind the scenes footage, en intervju 4 min med Yuri Nazarov (engelsk text) om rollen som storprinsen och om den
historiska bakgrunden, en fyllig Cast & Crew med engelsk text bl a en filmtrailer från en rysk "spaghettiwestern" med Solonitsin från 1974 regisserad av Nikita
Michalkov, ett fotogalleri och ett textsheet instick (bild högst upp till vänster) med endast koreansk text


Back