För att citera horrorkännaren Chas Balun "Some films were never meant to entertain an audience.....They're not tame, domesticated little beasties;
they're wild, dangerous and they bite!" Aftermath hör till denna kategorin (liksom filmer som In a Glass Cage och Men Behind the Sun) så varning
är utfärdad alltså, själv pallar jag inte den här typen av film längre (börjar bli för gammal antar jag). Tre filmer om döden från olika synvinklar.

The Awakening (1991, 4:3 fullscreen, black&white, ca 8 min) En skolelev vaknar till på lektion och finner att tiden runt honom stannat

Aftermath (1994, anamorfisk widescreen 1.85:1, 5.1, ca 31 min) Rosad och mycket omtalad, men fasansfullt svart film om vad som händer en kvinna
efter att hon dött i en olycka. Är det inte skönt att veta att man är utlämnad till en obducent när man dött? För en som valt ett sådant drömjobb måste väl
vara fullt normal och pålitlig i samtliga fall? (ja, jag vet, någon måste ju utföra även denna syssla). Baserat på regissörens egen rädsla för döden och för
"ritualerna" efteråt berättar Cerda en hårresande nekrofili-horror historia till vacker klassisk musik. Onekligen ingen dussinhistoria som väcker en del frågor
(även om jag har svårt att se någon poesi i det hela). Menar Cerda att avlidna människokroppar inte bör lämnas ut för obduktion? Vill han ha noggranna
nekrofil test av läkarstudenter? Beklagar han bara det sorgliga i hur ömkliga våra mänskliga skal är när själen flytt kroppen? Eller vill han bara skrämmas?

Genesis (1998, anamorfisk widescreen 2.35:1, 5.1, ca 30 min) En skulptör sörjer sin döda fru och skapar naturtrogen staty av henne samt börjar mutera
Kommentarspår med Nacho Cerda till alla tre filmerna, Storyboards, Making of Aftermath (1996, 23 min), Aftermath stills, intervju med Cerda av Jörg
Buttgereit (1996, ca 14 min), ljudintervju med Cerda om Aftermath, infotexthäfte, trailers

Back