Skickligt gjord av Soi Cheang och Johnnie To i team och det blir en mix av Cheang's grått kyliga cineastiska estetik och av To's smarta intrig.
Men kanske blev det för smart den här gången? I alla fall jag hade svårt att bry mig ens en gnutta om huvudpersonen, slemsäcken, mördaren
Ho (stelt agerad av Louis Koo...eller? Vet ej, kanske bra då man hatar honom intensivt genom hela filmen, nästan som att se en Steven Seagal
rulle där man ju alltid hoppas att vår "hjälte" skall dö så plågsamt som möjligt, ha, ha).
Filmen börjar med att en rad små olyckshändelser inträffar på en HK-gata i rusningstrafiken, som leder till att en man dör av nedstörtande glas.
Men det är i själva verket ett mycket noggrannt planerat beställningsmord utfört av en grupp på 4 personer, ledaren och hjärnan Ho (Louis Koo),
The Woman (Michelle Ye), Uncle (Feng Tsui Fan) och Fatty (Guess Who? Med det namnet förstås.... Lam Tsuet). Vi får följa dessa avskyvärda
slemsäckar i sitt noggranna planerings-"arbete" i t ex hur man effektivast mördar en gammal handikappad man. För mig ligger problemet här, de
är så vidriga att jag t.o.m. har svårt att se Louis Koo's anusansikte i närbild och en antihjälte kan man köpa om det berättarmässigt genomförs på
ett stringent sätt, men här antyder den sentimentalt sliskiga musiken (när någon av asen dör eller skadas) att man skall bry sig. What!!?? Har
paret Cheang/To alldeles pissat på sig? Det är ju för i helvete de enda Feel Good momenten i filmen. Börjar To bli gaggig? Grrrr...
Nåväl, när turen vänder och gruppen själva drabbas av olyckshändelser frågar sig Ho om det verkligen är olyckshändelser och hans tilltagande
paranoia leder till scener som parafraserar Coppolas 70-tals mästerverk Avlyssningen. Filmen är osympatisk men skickligt gjord och den tävlade

tydligen i Toronto Film Festival och i Venedig 2009.
anamorfisk widescreen, DTS, 5.1 kantones med engelsk text. Extra: making of UTAN engelsk text, trailer

Back