Ännu
en trist tortyrhorror? Nej, nej, kanske inget för Saw-älskarna utan
en allvarlig kanadensisk artmovie
Först skall sägas följande: Jag satte mig ner
i soffan, stoppade in min nyss anlända USA DVD i spelaren och såg
i ögonvrån något om Sundance på
fodralet, hmm... har en sydkoreansk film visats där 2 år senare,
konstigt. Nåja, jag satte mig iaf ner för att så äntligen
få se Kim Jun Jih's omtalade
kriminalthriller Seven Days från 2008 men förstod snabbt att detta
var en annan film. Snopen blev jag men Sundance kan ju betyda en cool indie,
så
7 dagar av hämnd är ett kanadensiskt artmovie-drama
(inspelat i franskspråkiga Quebéc) och hade lika gärna kunnat
platsa på min cult- och classics
sida, snyggt inspelad i kyligt grå-blåa färgtoner som om det
vore en Haneke-film och dessutom mycket allvarlig med frågor om brott,
sorgebearbetning
och tankar kring hämnd. Tunga saker med andra ord, kanske något av
en kanadensisk Sympathy for Mr. Vengeance och den är också en psykologisk
kriminal-horror med scener så plågsamma att se att känsliga
varnas, intensivt är ordet, Feel Bad, upprörande och sorgligt och
jag kände mig tagen efter
filmen. Podz - lägg detta namn på minnet, en regissörsbegåvning
som förhoppningsvis inte tuggas upp av den stora skräpfabriken, han
också.
Det är mycket välspelat och skickligt regisserat och alltså
alls ingen kul horror underhållning, utan något som motvilligt kryper
under huden på en och oroar
Varning för ev. SPOILERS nedan!
Kirurgen Bruno Hamel (Claude Legault) lever med sin fru Sylvie
(Fanny Mallette) och 8 åriga dotter Jasmine. En dag kommer inte Jasmine
hem från
skolan och hon hittas död, våldtagen och mördad och förövaren
är en känd sexbrottsling, Lemaitre (Martin Dubreuil) som snart tas
fast. Den polis som
håller i utredningen, Mercure (Rémy Girard) är själv
ett offer för brott då hans fru mördats i ett butikrån,
och han tillbringar sina ensamma kvällar genom
att sitta och titta på videoupptagningen (bevakningskamerans-) när
hon skjuts ner, i sin sorgeprocess.
Bruno säger till sin fru att han åter går till jobbet men i
själva verket förbereder han sin hämnd. Han fritar förövaren
Lemaitre under en transport, han för
honom till en avlägset belägen stuga som han förberett med kedjor
och operationsutrustning och han meddelar polisen att han kommer att ange sig
själv
efter 7 dagar av hämnd, med sista dagen på det som skulle bli hans
dotters nioårsdag. Filmen berättas sen i tablåer Dag 1, dag
2 etc. dagar som inte
blir så angenäma för förövaren..... eller tittaren
heller för den delen, och filmen växlar mellan Bruno och Lemaitre
och polisens arbete för att finna Dr. Hamels
gömställe, hans telefonsamtal med frun och med olycksbrodern, polisen
Mercure.
Har vi här då en simpel Revenge med biblisk anda och fascistoid grundsyn?
Nej, det har vi inte, så enkelt får vi det inte, något vi
ej heller fick i Park Chan-
wooks Sympathy for Mr. Vengeance. Media bevakar fallet och Bruno Hamel blir
något av en hjälte för vissa delar av allmänheten, men
andra varav vissa
offer för Lemaitre's brott mot andra småflickor försöker
gå vidare i tillvaron. Claude Legault är strålande i rollen
som Bruno Hamel, en man som inte vet ut
eller in, som slits i bitar av sina hämndkänslor. Filmen ställer
frågor, antagligen obesvarbara sådana. Hur skulle ni själv
göra? På diverse filmforum skiljer sig
tittarnas åsikter åt, vissa skulle kunna göra samma sak som
Bruno och andra kanske ge en snabbare mer "barmhärtig" död
- ja, om de verkligen skulle kunna
förmå sig till sådana handlingar i verkligheten också
sen är väl en annan sak förstås, att döda en annan
människa och/eller bryta ner en mänsklig kropp är nog
något de flesta avstår ifrån - och vissa säger sig hellre
gå vidare i tlivet då våld ändå inte ger deras
kära tillbaka.
Ja, som ni ser är filmen en man inte glömmer så fort, den är
mycket skickligt gjord, den ställer frågor och är intressant
anamorfisk widescreen 2.35:1 franskt tal 5.1 med engelsk text, endast trailer
extra och så några trailers för andra filmer bl.a The Killer
Inside Me baserad på
Crime Noir mästaren Jim Thompson